Staden på andra sidan Fjäderpennan
Utkom 2016
2:a boken i fantasyserien Staden på andra sidan
Andra boken om Markus och Matildas äventyr. Trollkarlar, magi och ondska, samt två vänners tro på det goda.
Baksidestext Staden på andra sidan Fjäderpennan:
Mitt i en rytande storm börjar den magiska kompassen vibrera och varnar för fara i landet Hamingja. Markus och Matilda tar sig igenom den skimrande bubblan, till staden på andra sidan. Där inser de att Fjäderpennan, som styr över liv och död, används av HAN, en person som regerar genom ondska.
Häxan Teckla spinner planer för Markus och Matilda, och iakttar dem genom lövverket. Över dem svävar HANS allseende ögon. Hur ska de lyckas ta Fjäderpennan och rädda stadens invånare från ondskan, när HAN ser allt de gör?
Kim M. Kimselius har sedan debuten 1997 fångat läsare i alla åldrar med sina fristående historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona. 2021 har Kim gett ut över 60 böcker. Kimselius debutbok, Tillbaka till Pompeji, har översatts till många språk och blev utsedd som en av årets bästa utländska böcker på Island 2009. Kims böcker har läsare i alla åldrar, från 7 år upp till 98 år.
Övriga böcker i serien Staden på andra sidan:
Staden på andra sidan Kompassen, 1:a boken
Staden på andra sidan Fjäderpennan, 2:a boken
Staden på andra sidan Pyramiden, 3:e boken
Böckerna går att läsa fristående.
Recensioner av Staden på andra sidan Fjäderpennan:
"Jeg er just blevet færdig med Fjæderpennen. Både hemsk og spændende. Den gik jo ikke at lægge fra sig." Ellen Heglingegård Knudsen (Jag har just blivit färdig med Fjäderpennan. Både hemsk och spännande. Den gick ju inte att lägga ifrån sig.)
"Fantasyserien, Staden på andra sidan, utgör en härlig kontrast mot den historiska Theo och Ramonaserien. Kims fantasi är levande och man vet aldrig hur historien ska utveckla sig, eller vilka äventyr som väntar på nästa blad." Ingela Svensson
Utdrag ur Staden på andra sidan Fjäderpennan:
Matilda låg vaken och lyssnade på stormen som ven runt knutarna på det gamla trähuset. Det lät som om varenda bräda kved av smärta, när vinden ruskade om huset. Hon var rädd. Inte för att det var mörkt, inte för att det blåste, inte för att hon var ensam. Mormodern låg i rummet längre ned i korridoren, hon skulle snabbt kunna ta sig dit om rädslan tog ett rejält grepp om henne.
Hon hatade strömavbrott och mörker. Typiskt att hennes mobiltelefon var urladdad, då kunde hon inte ens använda den för att lysa upp rummet. Hon visste att mormodern alltid hade en ficklampa beredd vid sängen. Hon var van vid strömavbrott, eftersom hon hade bott här i stort sett hela sitt liv. Matilda var övertygad om att det inte ens hade funnits ström i huset när mormodern var barn. Ibland brukade mormor fnysa till och säga "nymodigheter", när det var något elektriskt som inte fungerade.
Matildas rädsla kom inte av något som hon kunte ta på, se eller höra. Det var en känsla hon hade. Något hemskt var på väg att hända, eller redan hade hänt, och på något sätt var det hennes fel.
Hon kunde för sitt liv inte komma på vad hon hade gjort för att känna så här. Hon tänkte igenom de senaste dagarna. Hon och Markus hade varit och badat, legat på bryggan och pratat om allt. Nåja, nästan allt. För de hade absolut inte pratat om staden på andra sidan, de hade inte heller pratat om kompassen. Förutom den gången när Markus hade berättat att han hade gömt den och aldrig mer ville se den.
Matilda förstod honom. Hon ville inte gärna uppleva det skrämmande hon hade varit med om sist de hade besökt staden Gledi i landet Hamingja. Landet på andra sidan den skimrande bubblan, dit kompassen fört dem första gången hon och Markus hade träffats.
Vissa saker hade varit roliga, men många av dem hade varit skrämmande och riktigt otäcka. Det hade hon aldrig berättat för Markus. Han trodde att hon alltid var tuff och modig. Innerst inne hade hon alltid burit en gnista av rädsla.
Just nu hade den vuxit till en flamma som hotade att förinta henne.
Det smattrade från fönstret. Matilda for ur sängen med ett skrik. Hon stod blickstilla i sin gröna pyjamas med djungelmönster. Ännu en gång smällde det till mot fönstret. En röst hördes ute i stormen.
Matilda tassade försiktigt fram till fönstret och kikade ut genom de vita spetsgardinerna. Någon stod där ute och stirrade upp mot henne.
Hjärtat bultade så att hon trodde det skulle hoppa rakt ut genom kroppen och landa med en blodig duns på den vävda trasmattan.
Hon bet sig i läppen och satte händerna för munnen för att inte skrika högt, när nästa omgång grus träffade rutan.
Sluta! Sluta! Sluta! tänkte Matilda, men hon sa inte ett ord, knep bara ihop ögonen och försökte förtränga mörkret, stormen och den fasansfulla vålnad som stod där ute och försökte ta sig in till henne.
Jag visste att något hemskt skulle hända, jag visste det!
Matilda sjönk ihop på golvet och kände blodsmak i munnen.
Utdrag ur Staden på andra sidan Kompassen, första boken i serien.
Markus vände sig om och såg på Matilda. Hon stod förstummad och tittade på den vackert skimrande bubblan. Utan att han tänkte sig för, sträckte Markus fram handen och fattades hennes. Hon protesterade inte.
"Vad är det där?" frågade hon och lät nästan andäktig i tonen.
Markus förstod henne, det var en mäktig och samtidigt skrämmande känsla, att stå framför den skimrande bubblan. Om han tog på den kanske den sprack? Det brukade såpbubblor göra. Kanske skulle det välla spindlar ur den? Kanske hade de hittat en ny djurart?
"Vi måste se efter!" sa Matilda och sträckte fram handen mot bubblan.
Markus drog henne bakåt och hejdade henne.
"Nej, vi vet inte vad som händer om vi rör den. Kanske den exploderar och miljontals spindlar krälar ut."
Markus var inte speciellt förtjust i spindlar, han var inte modig över huvud taget. Ändå fanns det en iver inom honom att upptäcka nya saker och ting.
Kompassen pirrade intensivt, som om den plötsligt blev mycket glad, vilket gjorde Markus rädd. Sedan fylldes han av ett oväntat mod. Det var en märklig känsla som han aldrig tidigare hade upplevt. Han kände sig oövervinnlig, odödlig, som om han var stor och stark och kunde korsa oceaner bara genom att gå på vattenytan.
Matilda märkte tydligen förändringen, för hon såg på honom och sa:
"Vad hände?"
Markus log brett och leendet var det härligaste han hade känt på länge. Det var äkta och ren glädje som fyllde hans bröst. Han var inte rädd för något längre.
Kompassen pirrade allt starkare i fickan. Han tog upp kompassen och höll den i sin hand. Nålen pekade stadigt mot den skimrande bubblan. Plötsligt började nålen vibrera. En flämtning från Matilda fick Markus att lyfta blicken och se på henne.
Hon stirrade med uppspärrade ögon mot bubblan, som växte sig allt större och närmade sig dem, snart skulle den omsluta dem helt och hållet. Om de inte gav sig av ut ur grottan genast skulle det vara för sent, den stora bubblan skulle spärra vägen för dem.
"Vad gör vi?" ropade Matilda. Hon såg blek ut och inte lika självsäker som tidigare.
Då fattade Markus ett för honom mycket ovanligt beslut. Kanske skulle han ångra sig, kanske inte, men just nu var det som om det inte längre var han som bestämde, det var kompassen.
E-böcker av Kim M. Kimselius
Nu finns många av Kim M. Kimselius böcker även som
e-böcker. Här är en länk till Kimselius e-böcker.
ISBN-nr 978-91-8645-59-7
E-bok ISBN-nr 978-91-86485-60-3
